Reflektioner från VM

Foto från Eva Enqvist
En av de svenska deltagarna, Anders Björkqvist, har skrivit ner en intressant berättelse om Karpathostävlingarna:

Ska skriva några rader om upplevelsen där nere, och om Benkes bravad, medans det är färskt i minnet:

Först och främst Devils Bay, Karpathos är ingen lätt spot, den är superteknisk att segla. Mycket svårare än vad jag hade väntat. Att segla riktigt fort med GPS där nere är inte lätt, att segla videotiming är ännu svårare. Det tog hela Grekiska Mästerskapet (GM) för mig att förstå vikten av att sätta fart 100 meter innan banan för att få en bra tid på banan. Till slut hade jag en 37,5 och en 37 knopare på tavlan i sista heatet på GP. Men när det var dags för VM minskade vinden och då blev det riktigt svårt. Dels för det var många fler med som köade upp i entryn på banan, dels för att det var mindre vind och väldigt svårt att få en by in i banan. Ofta gick man in med 30 och ut med 38 knop ur banan, med en avarge på GPS på 35 och på videotamingen 33 knop vilket räcker till ungefär sistaplatsen i silverfleet, = Svårt! Men det var ju lika för alla.

En annan svårighet var att det var rundningsbojar, omkörningsförbudszonen, planingszoner, en-manszoner, förbjudet att gippa-zoner. Och på alla dessa ställen stod gubbar med penna, block, walkietalkie, tuta och delade ut varningar.

Till detta skulle man segla den minsta bräda man ägde med det största seglet som fanns i förrådet (om man skulle klara sig upp i Gold-fleet). Det låter kanske lätt att segla en 60-liters gun med ett 7.0:a på platt vatten? Mja, det var det inte, man måste först länsa ut 50 meter i 8-20 m/s och runda en banmarkeringsboj, sedan kryssa i 900 meter mellan branta berg, en ö med grunda rev och vikar i super byig vind, sedan gippa i en bukt med krabba 70 cm vågor i 20 m/s, klara att höjda förbi gippbojen (från GP som omvandlades till banbegränsningsmärke under VM), köa upp bland 10-15 man som precis gippat eller vattenstartat, segla någorlunda ensam genom start-gaten i 10-20 m/s, inte segla förbi någon, hålla planingen in mot banan i 5-15 m/s, ibland efter en liten tjej som planar i 5 m/s (annars fick man vända) sedan ta tok-mycket höjd och hitta en bra by för att göra en bra entry in i banan, mitt på banan var det alltid punka och precis innan mål kom ofta en rejäl vindkick igen. För att få två bra rundor (de räknar ut medelfarten av de två bästa rundorna per heat) så behövde man ofta segla många rundor, 10-18 per heat. Ofta blev heaten runt 60 minuter med förlängningar.
För min del så hade jag nästan konstant kramp i armarna. Anspänningen för att det var stor tävling, alla bojar och regler, byiga vinden, medtrafikanterna på banan, domarna, ja allt bidrog till att det var rejält spänt i underarmarna!

Vi som seglade GM hade dessutom kört slut på både kropp och prylar innan VM började. (själv var jag ju tvungen att performa för att säkra ett wildcard till VM). Hatten av för Super-Benke som både seglade riktigt bra på både GM och VM, det är en enorm prestation. Jag tror inte någon av er som inte var med på GM fattar vilken bravad det är! Det är riktigt bra, mycket större prestation än Anders 3:e plats. Benke är inte bara snabb han är segare än segast!
Sedan ska jag inte föringa resten av gänget som var grymma, och jag tycker särskilt att Tobbe var riktigt bra som trots att han inte var med förra året klarade att kvala upp till Goldfleet flera gånger. Det var ett nöje att se svensk efter svensk tvåla till proffsen!
I början av tävlingen sa speakern att "the swedes are here to learn"...